Adelina om engagemang utanför skolan

Adelina från Medlefors folkhögskola delar med sig av hur hon gick från ord till handling och fortsatte sitt engagemang efter att hon gått klart skolan.

Hösten 2021 började jag på Medlefors folkhögskola. Efter flera år som heltidssjukskriven hade jag sökt in med intentionen att bygga upp mig själv igen, för att hitta tillbaka till mig själv.
När jag började hade jag turen att skolan just den hösten gått med i ett projekt: Min story – vår agenda. I detta projekt skulle jag och min klass delta.

Eftersom allting var så nytt så var det en lite osäker början för alla inblandade, men vi blev i alla fall informerade om att vi skulle finna ett sorts engagemang i något av de globala målen som tilltalade oss extra mycket.

Jag som brinner för allas lika värde, för acceptans och rättvisa oavsett bakgrund, fann mitt eget engagemang kopplat till ett av målen. Men jag gjorde om det till mitt - att slå hål på fördomar om psykisk ohälsa. Det är något jag sysslat med tidigare. Jag har föreläst mycket tidigare och i flera år hade jag önskat hitta tillbaka till det. Jag var dock inte nog säker i mig själv och kände mig långtifrån redo.

Ju mer vi jobbade på med detta projekt, som till exempel i arbetsgruppen jag frivilligt var med i, desto mer taggad, drivande och självsäker blev jag. Jag hade gått med i arbetsgruppen och gjorde allt jag kunde för att hjälpa till att driva projektet framåt, och i det drivet när vi planerade en digital konferens så erbjöd jag mig till slut om att berätta min historia. Det var något jag tänkt på hela tiden under den planering vi höll på med, men jag hade inte vågat erbjuda mig.
Det som gjorde att jag till slut vågade var det stora intresset för psykisk ohälsa som fanns bland alla deltagare, men framför allt all pepp och allt stöd från pedagoger, ledarna för projektet, klasskamrater och övriga deltagare. Det hade fötts en fin gemenskap som skapade en sorts trygghet och som bäddade för att jag skulle våga vara mig själv. Och den önskan och det driv jag haft innan om att hitta tillbaka till mig själv blev starkare än någonsin.

När jag hade föreläst under den digitala konferensen så var responsen från alla inblandade så fantastisk och känslan av att äntligen ha gjort det var överväldigande. Den pepp som funnits innan växte till något jättestort och jag gick från skolan den dagen med full övertygelse om att det är detta jag ska hålla på med.

Jag tog kontakt med samordnaren för organisationen Hjärnkoll här i Västerbotten som jag känner genom mitt tidigare arbete, och snabbt var det planerat att jag hösten 2022 skulle gå deras ambassadörsutbildning för att officiellt kunna hyras ut för föreläsningar - och det gjorde jag.

Under Psykeveckan i Skellefteå i november föreläste jag för första gången på flera år inför människor på plats – nu med en massa erfarenheter rikare än vad jag hade innan, och självklart kommer jag att fortsätta göra detta. Samtidigt jobbar jag som boendestödjare inom socialpsykiatrin. Ännu ett sätt att hjälpa människor i det utanförskap som psykisk sjukdom kan innebära.

Allt detta hade jag inte kunnat göra så fort och med sådan fart om det inte varit för den eld som tändes i mig, tack vare projektet och alla inblandade.

Jag är så oerhört tacksam för att jag fick ta del av detta.

/Adelina Lundberg