Berätta om ditt förändringsarbete, hur gick det till?
Jag har under höstterminen 2023 gjort ett förändringsarbete om asylrätt. Jag samarbetade med asylgruppen i Norrköping och anordnade asylpyssel på Marieborgs folkhögskola. Jag sålde det som skapats under asylpysslet på Rättvisemarknaden under julen 2022, alla intäkter gick till asylgruppen Norrköping.
Hur kom du på idén?
Jag tänkte att jag ville göra ett arbete om asylrätt, det är en fråga jag har varit engagerad i tidigare, men inte hållit på med på just detta sätt. Jag ville också göra något i linje med Agenda 2030 och projektet Min story – vår agenda. I början hade jag många frågor om hur och vad som räknas som förändringsarbete. Då var det bra att kunna bolla med andra deltagare och med mina lärare, det var ett bra stöd och ett sätt att få hjälp att bena ut vad jag skulle göra mer konkret.
Jag sökte upp och kontaktade asylgruppen i Norrköping via Facebook och blev inbjuden till ett av deras möten. Där fick jag en introduktion till asylgruppen, och jag fick också presentera mig själv, vad jag gör och mina tankar om vad jag ville göra. När de berättade om Rättvisemarknaden började jag fundera på vad jag kunde göra för att bidra. Asylgruppen skulle från början anordna ett internt asylpyssel, men när det ställdes in så såg jag att jag kunde bidra genom att anordna asylpyssel på min skola. Det var viktigt för mig att lyssna på vad asylgruppen hade för behov.
Hur var det att planera och genomföra ditt förändringsarbete?
Jag anordnade asylpyssel på skoltid, under en avsatt tid i veckan som kallas friskvård. Under den tiden kan deltagare ägna sig åt något valfritt som man vill göra – till exempel kan man yoga, hålla på med keramik osv. Jag erbjöd då deltagare att asylpyssla till rättvisemarknaden under friskvårdstiden. Jag gjorde en digital flyer med information om asylpysslet som jag delade med alla lärare på skolan så de kunde informera sina klasser. Asylpyssel anordnades vid 2 tillfällen och det var 12 deltagare som kom vid båda tillfällen. Det kom folk från både min klass, från parallellklassen och från en massa andra klasser. Jag inledde asylpysslet med att berätta om asylgruppen och rättvisemarknaden. Deltagarna som var med kände inte till asylgruppen sen innan – så det var ett bra sätt att sprida information. Hade jag gjort det igen hade jag gärna haft med någon från asylgruppen som kunde informera deltagarna ännu mer.
Själva Rättvisemarknaden var i november, där jag sålde det som vi hade tillverkat på skolan. Det var kul att vara där och sälja, och under tiden jag sålde var jag också informatör för asylgruppen. Jag berättade också för deltagare från skolan om rättvisemarknaden och att jag skulle vara där, flera deltagare kom dit på sin fritid vilket var kul.
Det var också roligt att träffa andra från asylgruppen i Norrköping under rättvisemarknaden. Jag lärde bland annat känna en forskare på LIU. Jag berättade om min skola och mitt förändringsarbete, och via henne fick jag sen kontakt med hennes sambo som är professor i statsvetenskap och forskar om migration. Jag har haft kontakt med honom och pratat med mina lärare - och nu blir det en föreläsning om migration som kommer hållas på skolan, och det är ju en rolig effekt av att jag har gjort det här förändringsarbetet.
Vad fick du ut av att skapa ditt förändringsarbete? Lärde du dig något nytt?
Jag ville gärna hitta ett sammanhang i Norrköping, eftersom jag inte kommer härifrån, och det var kul att jag gjorde det. Jag ska på möte med asylgruppen igen snart och få veta resultatet av vår försäljning på rättvisemarknaden. Ett mål var också att detta skulle få ringar på vattnet både för mig och för andra. Och det fick det!
Jag tror att en viktig förutsättning för att jag skulle klara av detta helt själv var att jag redan hade kunskapen om hur man tar kontakt med olika grupper och hur man sträcker sig ut. Jag vet hur man kontaktar folk, jag har gjort det förut men det var länge sen. Men det var viktigt att jag hade de erfarenheter jag hade sedan tidigare när jag gick in i detta projekt. Att veta hur man ska göra och gå till väga. Tillexempel så hade jag den erfarenheten från vårt tidigare förändringsarbete med hela klassen när vi anordnade skräpplockardag – då tog jag kontakt med Naturskyddsföreningen i Norrköping, och fick hit en oceanolog som kom och pratade om plaster i havet. Att lära sig nå ut, kontakta organisationer eller personer kan också vara en viktig läroprocess för deltagare som jobbar med förändringsarbeten. Det som har varit en viktig hjälp var att ha ett aktivitetsschema och en projektplan som man kunde arbeta med. Jag tror det är ett bra tips till alla som ska göra förändringsarbeten. Det var också bra att ha frågor att utgå från så som ”vad ska vi göra?”, ”när?”, ”hur ska det dokumenteras?” som jag besvarade i min projektplan.
Jag tror det har varit en stor hjälp att jag har varit organiserad tidigare, det är jag tacksam för men jag tror också det kan vara lite av en tröskel för andra som inte har den erfarenheten sen tidigare. Det kanske hade varit bra att ha mer konkreta listor på vilka organisationer som finns i närområdet – så man inte behöver uppfinna hjulet på nytt. Kommuner har tex ofta listor som man kan titta på. Jag tror mycket på att samarbeta med andra organisationer.
Hur tror du att det kan påverka dig framåt att du har varit med i projektet?
Jag ska på något sätt fortsätta mitt engagemang med asylgruppen, jag skulle kunna tänka mig att tex vara med i ett nätverkande mellan asylgruppen och andra grupper i Norrköping och hjälpa till med liknande aktiviteter.
Det här med folkbildning – det skapar ju inte sig själv. Mitt engagemang kommer till exempel inte hemifrån utan från mina vänner, men också från skolan. Jag tycker det är viktigt att använda skolan som en plattform för att nå ut till andra organisationer. I vår ska jag börja jobba med ett nytt förändringsarbete tillsammans med andra i min grupp. Jag kommer troligtvis vilja jobba på något liknande sätt som jag gjort tidigare – denna gång kring temat mäns våld mot kvinnor.
