Johanna och Nicole är pedagoger på Bona folkhögskola. Här berättar de hur de arbetat med metoden digitalt, och delar med sig av sina erfarenheter och tips.
Johanna och Nicole
Hur la ni upp arbetet med metoden?
Johanna:
Eftersom jag var med och drog igång idén att arbeta med metoden digitalt hade jag ju viss koll innan, men Nicole var helt ny för metoden när vi satte igång. Vi tittade på metodbanken tillsammans och gick igenom övningar. Eftersom det också var helt nytt att arbeta med metoden digitalt gjorde vi det till ett eget tema.
Vi krokade i metoden i att vi hade ett tema om forskning. Vi insåg att det var lätt att koppla an till andra ämnen vi skulle jobba med. För deltagarna var det lite förvirrande i början vad exakt vi skulle göra, men många deltagare har också uttryckt att det i efterhand var bra att det inte var så format, det gjorde det roligare och bidrog med större frihet att forma sina egna förändringsarbeten så småningom.
Nicole:
Vi jobbade i temablock, enkelt sagt ett modularbete med ett tema på hösten som var Berättande och Globala målen, och sedan Förändringsarbete på våren. Vi fick även in nya deltagare till våren, så då gjorde vi ett eget tema där vi gjorde metoden i miniformat, vi ville att de skulle kunna vara med under vårens förändringsarbeten. Det var ett lyckat sätt att få med nya deltagare, de blev engagerade i metoden.
Johanna:
Att börja arbeta med berättande och särskilt sin egen berättelse när man är ny på folkhögskola var väldigt lyckat. Det blir lite som ett sätt att lära känna varandra och hitta sin egen plats.
Hur jobbade ni med förändringsarbeten i distansundervisning?
Nicole:
När vi skulle arbeta med förändringsarbeten tog jag inspiration från hur jag jobbat med projektarbete på en annan kurs. Vi började med att prata igenom noggrant hur stora och små projekt kan vara, och att det är viktigt att försöka koka ner sitt engagemang till något konkret och görbart. Vi gav själva exempel på projektplanering och de olika steg som krävs innan man gör ett projekt, tex planering, aktiviteter och budget.
Vi specificerade inte att själva förändringsarbetena behövde vara digitala, men det var ändå många som valde att göra sina förändringsarbeten digitalt. Är man utspridda över hela landet är det svårt att hjälpas åt på plats i varandras projektarbeten. Det var väldigt intressant att se hur deltagare ändå arbetade runt detta genom att mötas och samarbeta på digitala plattformar. Vi hade kontinuerliga träffar på plattformen Discord, där deltagarna lätt kunde ha kontakt med varandra också, samt incheckningar där folk kunde komma in och berätta hur de gick i deras projektarbeten.
Johanna:
En sak som blev väldigt bra var just att deltagare började dela sina projektarbeten på Discord. Först så fick de dela/pitcha sina idéer för personalen sedan fick de dela med varandra på Discord.
Det belyser en stor fördel med de digitala förändringsarbetena tycker jag; de är lättare att dela och ta del av varandras processer. Det är också lättare att ta del av feedback från andra deltagare.
Berätta mer om de digitala verktyg ni jobbade med?
Nicole:
Vi har en skolplattform som heter Loops, där lägger vi upp våra lektionsplaneringar och de uppgifter som ska göras. Vi använder oss också mycket av Canva som är både gratis och användarvänligt, här kan deltagare själva skapa presentationer, affischer eller annat kreativt innehåll.
Som kommunikationsverktyg vill vi verkligen tipsa om Discord. Discord är i grunden en plattform för umgänge, men som lärare är det lätt att bygga upp olika klassrum eller kanaler där bara de som är inbjudna har tillgång till informationen. Det är ett bra verktyg för att bygga upp flera olika plattformar och det är ett väldigt bra sätt för deltagare att ha kontakt med varandra.
Det kräver såklart en del arbete både för pedagoger och deltagare att bli bekväma i användandet av en ny plattform (även om många av våra deltagare använder Discord är det långt ifrån alla). Men ju mer vi håller på med det, desto lägre blir tröskeln och desto mer bekväma blir vi i det.
Johanna:
En stor fördel med Discord är också att det är ett mer spontant verktyg än andra digitala plattformar. Man behöver tex inte boka in ett möte, utan man kan som lärare vara i ett rum dit en deltagare kan komma in och ställa en fråga, eller räcka upp handen.
Nicole: På så vis påminner det mycket om den fysiska skolmiljön, där man kan ha ett arbetsrum där deltagare kan knacka på dörren.
"Ta reda på vilka plattformar era deltagare använder sedan innan. Kliv in i deltagarnas värld i stället för att skapa något uppstyltat och strukturerat som kanske är mer osmidigt än att vara på en plattform där deltagarna redan finns."
Vad har ni för tips till skolor som vill jobba digitalt?
Johanna:
Prova er fram! Ta reda på vilka plattformar era deltagare använder sedan innan. Kliv in i deltagarnas värld i stället för att skapa något uppstyltat och strukturerat som kanske är mer osmidigt än att vara på en plattform där deltagarna redan finns.
Nicole:
Våra deltagare ville gärna ha handledningar till olika digitala plattformar/verktyg. Det är lätt att anta att de flesta deltagare är bekanta med olika verktyg för att man jobbar digitalt. "Hur använder man?" kan vara en lektion i sig. Det kan vara bra både för deltagare och pedagoger.
Har ni något tips på hur man får till lyckade digitala möten?
Johanna:
Blanda seriösa saker med roliga moment under möten. Som lärare: var aktiv, fråga frågor, var i chatten, stanna upp, ställ frågor till deltagarna.
Nicole:
Det är jätteviktigt att deltagarna känner sig bekväma. Därför måste man stanna upp, man ser inte människor på samma sätt i det digitala klassrummet. Ta tid för frågor, det är väldigt lätt att missa de som har avstängd kamera och avstängd mick. Låt chatten vara levande, interagera där!
Har ni några slutsatser efter att ha arbetat med metoden ett år?
Johanna:
Ibland när vi gjorde något annat kunde vi tänka att det ämnet eller temat hade passat jättebra i Jag-Vi-Världen-metoden. De globala målen går ju in i princip allting. Man hade kunnat jobba med metoden i väldigt många andra teman.
Nicole:
En reflektion vi haft är att vi hade kunnat arbeta med metoden under en mer sammanhållen tid. Hade vi gjort allt under en termin hade nog projektarbetena hängt mer ihop med berättande och Globala målen. Vi ser egentligen inga problem med att göra hela metoden under en termin, det handlar om hur man lägger upp det och hur man formar metoden själv.