Moa Lind och Erika Sandberg Offesson arbetar tillsammans med Jag-vi-världenmetoden på Dalslands folkhögskola i Färgelanda.
I arbetet med Jag-vi-världen har de valt att lägga stort fokus på litteratur och vävt in det i metodens olika delar.
Vi har arbetat med Jag-vi-världen under ett helt läsår. Det har legat som en fast position i schemat och vi har arbetat med näst intill hela Allmän kurs.
Vi har följt mallen och jobbat med alla delarna men olika länge. Vi var väldigt länge i Jaget, ganska länge i Vi:et och minst tid fick Världen.
Det som ”sticker ut” med vårt arbete är att vi lyft in litteratur i hög grad jämfört med hur det beskrivs i metodbanken. Under höstterminen använde vi oss mycket av utdrag ur noveller, romaner, låttexter, dikter med mera. Det vill säga korta texter som gick att arbeta med under ett pass. Detta var under JAG-delen och vi valde ut texter som anknöt till temat kring engagemang och att komma över svåra livserfarenheter, men även samtidshopp på olika vis.
Vi arbetade med texterna bland annat genom högläsning där deltagarna fick välja om de ville lyssna på när Moa läste högt eller om de ville lyssna på texten via ljudbok. Därefter använde vi oss av samtalsfrågor för att gemensamt arbeta med textens innehåll. Vi lade stor vikt på just delandet av berättelser, det hjälpte mycket när deltagarna arbetade med tidslinjeövningen. Arbetet med just tidslinjerna blev väldigt bra, och deltagarna gav väldigt fin respons till varandra. Både de som berättade och de som tog emot var väldigt fina mot varandra.
När vi lämnade Jag-delen och gick över till Vi- och Världen-delen så använde vi oss till stor del av romanen ”Blå” av Maja Lunde. Deltagarna fick läsa den i antingen hög takt eller i långsammare takt som de själva valde, och så hade vi kontinuerligt boksamtal utifrån bokens många olika teman.
Vi samtalade kring frågor utifrån olika teman i boken såsom klimat, miljö, politiskt engagemang, ansvar med mera. Det kändes verkligen som att vi både utmanade och satte deltagarna i rörelse med dessa samtal oavsett var de började någonstans.
Boken tog hela vårterminen då vi jobbade i parallella spår, både kring boken och kring andra delar från metodbanken.
Förändringsarbetet blev en för liten del, det känner vi så här i efterhand och är något vi kommer att fundera kring hur vi ska lösa till nästa år. Men det var ändå många som drev igenom vettiga mindre förändringsarbeten.
Vi upplever att deltagarna som vi haft i år, även de som ifrågasatt allra mest varför vi arbetat med till exempel boken ”Blå” haft en lärprocess som de ser värdet av om kanske först fem år. Allt kanske inte är mätbart direkt men det har nog varit väldigt givande för många, men det kommer de kunna se själva först om ett tag. Det känns väldigt folkhögskolemässigt att arbeta på det här sättet.
Utöver arbetet vi gjort i klassrummet så var deltagarkonferensen väldigt givande för de deltagare som kunde vara med där. Deltagarna växte så mycket av att träffa andra deltagare och arbeta tillsammans med frågorna som metoden lyfter. Det kändes som att vi gjorde politik vilket var stort för deltagarna att få uppleva.
Det har varit väldigt intressant, spännande och roligt att vidareutveckla Jag-vi-världen åt det här hållet. Ibland har det varit svårt att veta om man landar rätt. Det känns väldigt bra att vi ska få chansen att fortsätta utveckla detta framåt.
Det finns två saker som varit utmanande och som vi vill fokusera på mer när vi kör metoden igen:
Men generellt tycker vi att den metod vi håller på och mejslar fram utifrån Jag-vi-världen är väl värd att fortsätta utveckla. Nu framåt ska vi satsa på att samverka kring metoden med en annan skola. Det var så värdefullt för deltagarna som var med på deltagarkonferensen så det är något vi vill vidareutveckla.