Den demokratiska och kreativa bildningsmiljön
När deltagarna är nya på Hagabergs folkhögskola är det inte ovanligt att det uppstår missförstånd. Deltagarnas föreställningar om skolan och sig själva som studerande, krockar med lärarnas förhållningssätt till studier på folkhögskola. Deltagarna behöver stöd i att hitta sina roller som studerande.
– Vi lever demokrati här, säger Anna Gustafsson. Jag står aldrig över någon annan. Sedan har jag ansvar för vissa saker som handlar om gruppens trygghet och att hjälpa individer att få sina behörigheter, men vi kommer fram till målet tillsammans. Varje deltagare har med sig erfarenheter och kunskaper som är viktiga och som är användbara här.
Ett aktivt lyssnande
För många deltagare är allmän kurs en ny chans. Vad, förutom den egna motivationen, kan göra att man lyckas? Anna menar att omdömessystemet och studietakten har stor betydelse. Men också att bildningsmiljön upplevs som trygg och inspirerande.
– Det handlar om att vi som lärare ständigt kommunicerar med deltagarna, säger Anna. Om vi ska jobba med ett tema så börjar vi med att reda ut vilka erfarenheter deltagarna har och vad de vill göra. Då kommer det idéer och så börjar jag spåna på hur vi kan koppla detta till behörigheter. Det är väldigt mycket dialog hela tiden.
Anna menar att många först kan ha svårt att inse att skolan är till för dem och att de har rätt att ha roligt medan de pluggar.
– För vissa kan det ta lång tid att inse det där, säger hon. Men helt plötsligt ser man att någon liksom vaknar till. Personen visar engagemang för något och inser att det är tillåtet att växa utifrån något man intresserar sig för, inte bara för att man måste.
Hon menar att det är viktigt att skapa möjligheter och att inte vara rädd för att säga ja. Det kan också vara utmanande.
– Om en deltagare säger att diktatur är bättre än demokrati, så håller jag ju inte med. Men det finns ingen vinst med att säga: du har fel! Vi behöver komma fram till att vi inte har en samsyn, men att vi kan ha en dialog. Vad menar deltagaren egentligen?
Samtidigt kan deltagare naturligtvis inte uttrycka sig hur som helst. Diskrimineringsgrunderna behöver tydliggöras och tryggheten i klassrummet är nödvändig. Det behöver dock vara högt i tak så att deltagarna kan ställa frågor och få möjligheten att uttrycka vad de tänker. De egna frågorna leder till nya kunskaper.
– För att det ska ske behöver vi vara nyfikna på varandras tankar, säger Anna.
Med klassrummet som scen
För Anna är klassrummet inte bara stolar, bord och en whiteboard. Hon använder gärna rummet som en scen där man kan utforska olika ämnen. Vid ett tillfälle jobbade hon med en klass som läste allmän kurs med ledarskapsprofil. Inom ämnet sociologi skulle de utforska Erving Goffmans (1922-1982) dramaturgiska perspektiv. Det handlar om identiteter och hur vi formar vår självbild utifrån andras reaktioner.
Hon byggde om klassrummet till fyra olika scener. I ena hörnet fanns en nobelmiddag uppdukad. I det andra ett konferenshörn med whiteboard. Det tredje hörnet var ett dop i en kyrka och det fjärde en finlandskryssning med heltäckningsmatta och barstämning.
Fyra grupper fick dra lappar med olika roller. De kunde vara prästen, ett syskon till den som döps, en nobelpristagare eller någon annan. Det fanns tillgång till rekvisita så att var och en skulle kunna gå in i sin roll. Sedan bytte deltagarna roller och fick prova att vara någon annan.
– Det handlar om förankring och fördjupad förståelse och att skapa minnen som består, säger Anna. Man behöver inte bygga om klassrum. Motivation kan väckas på andra sätt. Men det är ofta effektivt att arbeta med konkreta övningar eller studiebesök i verkligheten så att de teoretiska kunskaperna får fäste.
Framgångsfaktorer
Att tidigt informera deltagarna om förväntningarna
Att ha en tydlig struktur för målet, men att låta innehållet styras med hjälp av deltagarna
Att använda deltagarnas och personalens personliga kompetenser och erfarenheter i undervisningen
Att fånga upp deltagarnas intressen och hellre säga ja än nej om de vill utforska något (som att räkna matte genom att bygga en bänk)
Att peppa deltagarna att lösa utmaningar på okonventionella sätt
Att arbeta med kreativitet, fantasi och med påtagliga saker så att deltagarna minns och får en fördjupad förståelse och kunskap
Att se hela folkhögskolan som en viktig bildningsmiljö
Att ha starka samarbeten med kollegor för att skapa en bra stämning på skolan
Att ställa genuint nyfikna frågor och intressera sig för deltagarnas tankar
Att inte vara rädd för dialog eller för att provtänka och lufta åsikter
Kreativt, men inte på bekostnad av trygghet och struktur
Att jobba kreativt och med oväntade inslag kräver dock att man först byggt starka relationer i gruppen, menar Anna. Dels kan man behöva arbeta med gruppsammansättningen så att det funkar bra i olika samarbeten. Vissa är studiestarka och andra har större utmaningar.
En tydlig struktur är också helt avgörande. Har man det grundläggande på plats och trygga relationer kan man jobba utanför boxen.
– I någon klass hade vi dålig stämning efter jul, säger Anna. Det fanns en massa olika anledningar till det. Till slut var vi bara tvungna att hitta ett sätt att bryta med allt som varit. Då ordnade vi en begravning med vita liljor och begravningsdikter över den där mörka tiden. När deltagarna kom tillbaka efter sportlovet ställde vi till med födelsedagskalas för att sätta tonen. Det var dags för nystart. När man får med sig en klass på något sånt så vet man att de i grunden trivs tillsammans och har lärt sig att lösa konflikter. Att se möjligheter och att hitta oväntade lösningar på problem är en viktig kunskap att ta med sig framåt i livet.
En bildningsmiljö för personlig utveckling
Det är inte bara i klassrummet som kunskaper inhämtas. På folkhögskolan är bildningsmiljön avgörande. På skolan finns ett litet internat som behöver funka för dem som går där. Stämningen och samarbetet med kollegorna har stor betydelse för trivseln.
– Tidigare fanns det en lärarassist här som deltagarna kallade för Korridoren, berättar Anna. Han hjälpte till med matte och hängde ofta med deltagarna i korridoren. Ingen förstod kanske hur superviktig det jobb han gjorde där var. Det blev väldigt tomt när han slutade.
Hon berättar också om en deltagare som verkligen inte var studiemotiverad men han älskade att bygga saker. Han fick som uppgift att göra en projektplan och tillsammans med andra deltagare gjorde han skisser och byggde bänkar med plats för blomsterarrangemang.
– På folkhögskolan kan vi ta vara på varandras förmågor, säger Anna. När du har gått här ska du kunna titta bakåt och se vad du har lyckats med. Folkhögskolan är en plats för möten mellan människor, det handlar att få chansen att utvecklas tillsammans med andra i en trygg och demokratisk miljö.
Anna har själv haft koncentrationssvårigheter och vet vilken betydelse det har att få rätt stimulans för att bli motiverad och för att orka.
– Mina egna erfarenheter är väldigt användbara här, säger hon. Deltagare vänder sig ofta till mig när kollegor kanske inte förstår vad de kämpar med. Vissa kompetenser kan man inte riktigt läsa sig till och därför är det viktigt att ha personal med olika erfarenheter och kunskaper.