Skapa förändring i små steg

Västerbottens folkhögskola finns på sju orter, har 400 deltagare och omfattar Storumans och Vindelns folkhögskolor. Mikael Junglind arbetar som mental coach inom studerandehälsan på kansliet i Umeå.  

– Folkhögskolan är otroligt bra för människor som vill utvecklas, säger han.  

I grunden är han lärare och skidtränare. Under 13 år var han en av dem som vägledde världsstjärnan Anja Pärson mot den alpina toppen. 

– Det spelar egentligen ingen roll vem du är eller vilken kurs du går på folkhögskolan, säger Mikael Junglind. Vi fastnar alla i negativa tankar och dem behöver vi lära oss att förhålla oss till. 

Känslan är inte sanningen

Enligt Mikael Junglind är ältande och negativa tankar instinkter som sällan behöver aktiveras i nutid eftersom det varken finns lejon eller björnar som vill äta upp oss. Vi behöver lära oss att känslan inte är sanningen.  

– Hjälper det mig att tänka på allt som kan gå fel? undrar han. 

Under Västerbottens folkhögskolas paraply finns kurser för alpina tävlingsåkare, musiker, fjälledare, lärarassistenter, möbelsnickare och många andra inriktningar vid sidan av de behörighetsgivande utbildningarna. Mikael Junglind menar att man kan behöva vägledning både när motivationen är hög och när den är låg. 

– Oavsett om du vill åka skidor bättre eller få en mer stabil hälsa och vardag, så finns ofta prestationsångest och självkritik som ett hinder för utveckling, säger han. Vi behöver lära oss att bryta vissa mönster och skapa goda vanor som leder framåt. 

Fokusera på det som funkar bra och ta små steg

Att reflektera över vad man faktiskt redan klarat av i livet är gynnsamt för förändring, menar han. Därefter kan man ta små steg i rätt riktning. Mikael Junglind har till viss del inspirerats av tankarna i boken 1%-metoden: små förändringar, stora resultat: ett enkelt och beprövat sätt att skapa goda vanor och bryta dåliga av James Clear. Den handlar i stora drag om att göra det enkelt för sig själv och att komma i gång med saker. Att inte sätta upp för höga mål som blir oöverstigliga. Det är också viktigt att förknippa nya vanor med något positivt.  

– Gör hellre något litet ofta, säger Mikael Junglind. Gör det lätt att utföra så att tröskeln inte blir så stor. Om det du gör skapar en varm känsla i kroppen och om du börjar se fram emot att göra det, så vet du att du är på rätt väg.  

Rimliga mål

Det finns en viss kritik mot boken eftersom den inte bygger på vetenskaplig grund, utan är skriven av en författare som utgår från sina erfarenheter. Den har anklagats för att vara för generaliserande och att vanebildande är mer komplext än Clear har förmåga att beskriva.  

– Normkritiskt tänkande är alltid viktigt, säger Mikael Junglind. På folkhögskolan utbildar vi oss också i att förstå olika perspektiv. Boken kan ses som ett av flera verktyg. Det finns hur mycket självhjälpslitteratur som helst. Det jag gillar med just den här boken är den fokuserar på hur stor skillnad det kan bli om vi skapar en positiv vana. Går vi en liten promenad varje dag, blir det flera mil på ett år.  

Det viktiga budskapet är att skapa livsförändringar som är görbara. Att sätta mål som man klarar av. 

– Det finns en övertro på krånglig teoribildning och på invecklade metoder, säger han. Oftast behöver vi bara komma ihåg att påminna deltagarna om deras styrkor och att få dem att se vilka små steg de kan börja ta för att skapa förändring i sina liv.  

Tålamod, långsiktighet och lek

En viktig del av förändringsarbete är tålamod, menar Mikael Junglind.

– Tålamod är en bristvara i samhället i stort, men på folkhögskolan finns det ofta en större förståelse för behovet av tid, säger han. Det livslånga lärandet och utvecklingen bygger på långsiktighet.  

Han berättar om ett fotbollslag med tolvåriga killar som han tränar tillsammans med Anja Pärson. Vid en nordisk tävling mötte laget finska pojkar som var uttagna som elitlag.  

– Det blev total utklassning när det finska laget bara sprang rakt över vårt, säger han. Men kolla på Finland i det stora perspektivet. Hur ser det ut med deras prestationer på de internationella fotbollsarenorna? 

Mikael Junglind menar att leken och gemenskapen skapar goda spelare på sikt.  

– Det är en filosofisk inriktning som stämmer bra med folkhögskolan eftersom man arbetar med omdömen och en förståelse för att alla inte funkar på samma sätt, säger han.   

Att växa 

Processen fram till målen handlar om relation och person mer än resultat och kortsiktig prestation.  

– Om vi vet att vi har lång tid på oss, åker axlarna ner lite, säger Mikael Junglind. När vi tar bort en del av stressen så presterar vi ofta bättre. Få saker blir bra på kort sikt. Det lönar sig ofta att gå den långa vägen.  

Att ta sig tid att reflektera tillsammans för att skapa förbättring, utveckling och goda vanor är något som Mikael Junglind tror på.  

– För mig är det här grunden i folkbildningen, säger han. Deltagare får chansen att i lugn och ro utforska sina starka sidor tillsammans och göra små förändringar som ger bra utveckling på sikt. På folkhögskolan är målet att lära sig tro på sina möjligheter och förmågor och att växa som människa 

Möt människan där hon är

Ett av Mikael Junglinds återkommande mantran är att möta människor där de är, inte där man önskar att de ska vara.  

– Relationen till deltagaren är ett hantverk, säger han. Inom folkhögskolan finns alla möjligheter att lära känna individen i stället för att fokusera på hundra prov.  

Han menar att det är väsentligt att man inte utgår från några föreställningar om människor man möter och att vara tålmodig.  

– Det är så lätt att lägga svaren i munnen på människor för att du är otålig, men det stärker inte deltagarens egenmakt. Det är viktigt att själv få komma på vad som behöver göras. Ibland får vi dra svaren ur en människa, men det är det som är hela poängen. Deltagaren måste få känna sig som en vinnare och problemlösare. Därför behöver vi öva oss på att lyssna och ställa frågor. Vi ska utmana, peppa och följa upp. Det finns inget facit. Den enda regeln är att vi ska undvika att skriva någon på näsan.  

Låt deltagarna klura på "huret"

Många gånger räcker det inte med att lyssna på vad som sägs heller, menar han. Deltagare kan söka uppmärksamhet för en sak, men egentligen är det något annat de behöver hjälp med.  

– Att lyssna med öppet sinne är ett av mina bästa ledarskapsknep generellt, säger Mikael Junglind.  

Varje människa behöver hitta sitt sätt att göra saker. Det är väsentligt att deltagare lär sig att fråga om hjälp, att hitta lösningen och får möjlighet att klura på ”huret”.  

– Det finns inga färdiga svar, säger Mikael Junglind. Processen handlar om att deltagaren ska få chansen att fundera ut hur hen ska göra om hen till exempel har svårt att komma upp i tid till skolan. Hur ser planen ut? Vilka är de små stegen till förbättring? Hur hittar deltagaren glädjen i att utvecklas? Den som möter utmaningar och behöver tänka på ”huret” kanske lyckas precis lika bra eller bättre än den som har lätt för det mesta från början.  

Personalens och deltagarnas egenmakt

Det är Mikael Junglinds femte år som mental coach på Västerbottens folkhögskola. Hans strategi är att alltid jobba för att bli överflödig. På samma sätt som deltagarna behöver sin egenmakt är det viktigt att lärare och annan personal känner att de själva har de verktyg de behöver i mötet med deltagarna. 

– Jag kan ge personalen stöd i hur de systematiskt och regelbundet kan jobba för en positiv utveckling,men det är den som har relationen som ska ha diskussionen, säger han.  

Läs vidare  

Clear, J. (2021). 1%-metoden: små förändringar, stora resultat: ett enkelt och beprövat sätt att skapa goda vanor och bryta dåliga. Akademius Förlag