Att skilja mellan pedagogiskt och socialt stöd

Strömbäcks folkhögskola ligger strax utanför Umeå, nära en glittrande fjärd som leder ut till havet. På skolan finns 160 deltagare som utbildar sig till musikalartister för karriärer i världen, som drömmer om att bli poliser eller som vill ägna sig åt livsfrågor och hälsa i natur- och fjällmiljö. För andra är folkhögskolan en chans att läsa upp behörigheter på grund- och gymnasienivå på skolans allmänna kurser.   

Unga med stor skolfrånvaro 

På Strömbäcks folkhögskola tar man emot allt fler unga som tidigare har haft en problematisk skolfrånvaro. Inom ramen för allmän kurs finns särskilda fokusklasser som vänder sig till unga som behöver stöd och struktur. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism och adhd, social fobi och psykisk ohälsa är några av skälen. 

– Vi har alltid fullt på fokusutbildningarna, säger Christina Uvegård som är lärare på skolan. Vi måste tacka nej till sökande. 

Det finns siffror som pekar på att unga med hög skolfrånvaro har fyrdubblats sedan pandemin. Enligt den forskning som finns på området kan utmaningarna bero på individens förutsättningar, faktorer i hemmet eller att den ordinarie skolan inte har kompetens, resurser eller en miljö som passar alla elever.  

– Otroligt många pedagoger och föräldrar kämpar för barn och unga i dagens Sverige, säger Christina Uvegård. Alla fungerar inte i stora klasser och läroplanen har gått från att handla om faktastudier till att elever ska analysera och förstå hur de själva ska hitta kunskapen.

I nuläget är det främst Umeås kranskommuner som har valt att stötta deltagare ekonomiskt så att de kan gå på Strömbäcks folkhögskola. Där får ungdomarna en chans att uppleva en annan utbildningsform.

– På folkhögskolan har lärarna större frihet att möta deras behov, säger Christina Uvegård. Med kortare skoldagar, mindre grupper och färre ämnen klarar vi av att bedöma förmågor så att deltagarna slipper känna den ständiga pressen av prov och betyg som skapar oro och ångest. 

En trygg studiemiljö

Camilla är arton år och studerar på grundskolenivå. För henne är det viktig att miljön är trygg och förutsägbar.  

– När jag först kom hit på ett studiebesök tyckte jag att det var vackert och lugnt och det kändes bra för sinnet, säger hon. Först fick jag sitta i ett grupprum med bara en lärare, men sakta blev jag bekväm med skolan och det fanns liksom ingen press på att vara på ett särskilt sätt. Till slut kunde jag vara med i klassrummet och det var verkligen skönt.  

Oliver är 21 år och hade mycket skolfrånvaro innan han började på Strömbäcks folkhögskola. Nu är han engagerad i skolans kursråd. 

– Tillvaron här är utan stress och man får bättre självförtroende, säger han.  

Oliver tycker också att det är skönt med skolhunden Tjorven som skapar ro och trygghet för den som kan behöva gå ifrån en stund och mötas av en glad svans och en stunds kel och avkoppling.  

 Ella har gått på Strömbäcks folkhögskola sedan hon var 16 år. Nu är hon 19. 

– Innan fick jag ångest av skolkorridorerna eller att behöva gå in i en rörig matsal, packad med människor. Här får jag vara mig själv, jag har mognat och jag har ett bra kompisgäng, säger hon. 

Ett fungerande vardagsliv 

När allt fler deltagare är yngre än arton år eller har behov av stöd i vardagen, har det blivit betydelsefullt att skilja mellan socialt och pedagogiskt stöd. 

– Vi fungerar som en förälder som inte är förälder, säger Carina Nilsson som är en av skolans två socialpedagoger. 

Hon och hennes kollega hjälper deltagarna med allt som inte har med skolarbetet att göra.  

– Tack vare socialpedagogerna kan vi anta fler deltagare som annars inte hade kunnat gå hos oss eftersom de är beroende av hjälp i vardagen, säger Christina Uvegård.   

Stöd på internatet – för undervisningen  

Socialpedagogerna arbetar mellan 7.30 och 21.00 på vardagarna och de har framförallt en boendestödjande funktion på internatet.  

– De har hjälpt mig att komma upp på morgonen, gå till skolan, affären, med matlagning och att gå till gymmet, säger Ella. 

Målet är att deltagarna på sikt ska bli så självständiga som möjligt och hitta sina strategier för att klara av sina vardagsliv.  

– Vi gör en gedigen kartläggning redan vid antagning så att vi vet vilka behov deltagarna har och för att se om de klarar av att bo på internatet, säger Carina Nilsson.   

Socialpedagogerna jobbar med bildstöd och informationsmöten för att underlätta vardagen för dem som har svårast med struktur och ordning. De arbetar också för att deltagarnas fritid ska kännas meningsfull. Många deltagare har tidigare ägnat mycket tid framför datorer och har isolerat sig allt mer. 

– Vi ordnar aktiviteter för deltagarna för att gruppen ska bli mer sammansvetsad och för att alla ska utveckla sina sociala förmågor, säger Carina Nilsson.  Det kan vara bakning, pyssel, träning, filmkvällar, fredagsmys och bara ”häng” på internatet.   

Att skilja mellan socialt och pedagogiskt stöd 

I klassrummet arbetar lärarna med skolhund, promenader och möjlighet att prova på gym för att stärka hälsa och motivation. Kartläggning av tidigare kunskaper och samverkan med föräldrar är också en del av framgångsfaktorerna. När pedagogerna stöter på utmaningar brukar de använda sig av strategin backa och fronta, vilket betyder att den som inte hittar en väg framåt drar sig tillbaka för att hinna reflektera medan någon annan tar vid. Man använder sig av specialpedagogiska skolmyndighetens material och resurspersoner hjälper till med pedagogiskt stöd. Genom det digitala verktyget Pear Deck har lärarna fått fler deltagare att våga prata på lektionerna eftersom svaren kan lämnas anonymt. Det krävs uppfinningsrikedom för att alla ska få sina behörigheter när deltagare har så olika förutsättningar och ligger på olika kunskapsmässiga nivåer. Att då kunna skilja mellan pedagogiskt och socialt stöd har gjort stor skillnad, menar Christina Uvegård.  

– Innan socialpedagogerna anställdes hade vi stora problem med frånvaro, säger hon. Vi lärare fick fungera både som extraföräldrar och vanliga pedagoger vilket inte var hållbart i längden.  

Socialpedagogerna känner till hur deltagarna mår och hur dagsformen är.  

– Det underlättar mycket i det pedagogiska arbetet i klassrummet, säger Christina Uvegård.  

Matsalen 

På skolan gjordes en enkät som visade att bara sjutton procent av deltagarna i fokusklasserna ätit mat på sin förra skola. Den som inte äter, orkar inte med skolarbetet och riskerar att må allt sämre. 

– Lunchen gav mig mycket ångest innan, säger Ella. Jag ville inte äta i ett stort rum med massor av människor och rörelse och när jag klev in i matsalen visste jag inte var jag skulle sitta och så.  

I början av varje skoldag går man numera igenom vad som ska serveras till lunch och i klassrummet finns veckans meny väl synlig. Klassen har reserverade bord hela terminen och de går in till matsalen en kvart innan övriga klasser har rast. Socialpedagoger eller resurspersoner hjälper till med allt praktiskt och med samtal vid matborden. 

– Nu har jag inga problem med maten längre, säger Ella. Det som har hjälpt mig är att det är lugnt när vi går in och att jag vet var jag ska ta vägen så att jag slipper fundera över det.   

Carina Nilsson ser stor skillnad hos dem som gått på skolan ett tag. 

– Deltagarna har börjat prata om saker utanför skolan och som finns i deras intressevärld och vi behöver inte styra samtalen längre. Unga som tidigare varit hemma mycket har nu hittat gemensamma intressen med andra. Det har fått dem att ta initiativ till att träffas på fritiden.  Vissa väljer nu att hellre sitta med kompisar än med personal. Då har vi lyckats.  

Särskilda anpassningar kan behöva vidtas för dem som exempelvis har behov av en mer förutsägbar kost, där ingen mat blandas eller för den som behöver individuellt stöd i det sociala samspelet. Målet på Strömbäck är att hitta vägar för att alla ska känna sig trygga med matsituationen.  

Goda relationer med övrig skolpersonal 

Att alla som arbetar på skolan kan hjälpas åt är betydelsefullt, menar Christina Uvegård. Rektor Mattias Lundsten ser till att hela personalen får en grundutbildning om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.  

– Eftersom deltagarna bor och lever på skolan, är det väsentligt att de får rätt bemötande och alla som jobbar här har nytta av att förstå hur man kan tänka kring olikheter, säger han. Kökspersonal och vaktmästare har viktiga funktioner på skolan och möter deltagarna i deras vardag.   

Är det så här det känns att vara glad? 

Camilla har börjat drömma om vad hon vill göra efter folkhögskolan.  

– Jag vill jobba som djurskötare, helst på en djurpark med exotiska djur, säger hon. Jag älskar naturen och har växt upp på landet med får och andra djur, men mest intresserad är jag av vilda djur. 

Oliver har också en plan för framtiden 

– Jag vill bli pyrotekniker, men först måste jag fixa betygen, säger han.  

Ella har inte bestämt sig riktigt än. Hon tycker att det är skönt att det är två år kvar innan studenten. Hon vet i alla fall att hon vill utveckla skrivandet. En av hennes dikter börjar så här: 

Ensamt frö i näringsfattig jord 

vilsen, sluten och trött

liten kruka, ingen plats för att gro

sinnet slitet och nött

Tidigare trodde hon inte att hon någonsin skulle våga visa det hon skriver för någon. Vid förra skolavslutningen läste hon dikten för hela skolan. För henne har självförtroendet och motivationen vuxit och hon menar att det beror på att den här skolformen passar henne så bra. Hennes dikt fortsätter:  

fröet börjar gro,

skjuter ut ett blad

växten får en tro

är det så här det känns att vara glad?

Läs vidare om några av Strömbäcks folkhögskolas metoder

Stöd på internatet

Metod maten