Folkhögskolan gav Amir fotfäste i ”ensamhetens land”

Amir Nazari från Afghanistan var en av de tusentals flyktingar som hösten 2015 kom till Sverige. Han fick från start ta del av de aktiviteter som Färenebo folkhögskola och föreningarna i trakten ordnade, en lokal mobilisering som blev omskriven och uppskattad.
– Jag träffade några svenskar som var villiga att lära mig språket. Jag kom liksom in i samhället ganska snabbt på det sättet, säger han.

Positivt ställe

Amir Nazari var en av många besökare på frikyrkans språkkafé i den närbelägna orten Österfärnebo. så småningom kom han till folkhögskolan, först som deltagare i en kurs i svenska, sedan som hjälplärare.
– Jag skulle beskriva folkhögskolan som en samlingsplats för människor med olika bakgrunder. Ett bra och positivt ställe.
Amir Nazari stannade ett och ett halvt år i Gysinge, tills förläggningens stängde. Senare fick han jobb på McDonald´s i Sandviken och flyttade dit. Nu har han permanent uppehållstillstånd, bor i Gävle och studerar industriell ekonomi på högskolan.
Han har positiva minnen av den första tiden i Sverige, och säger att mottagandet och de kontakter han fick då har underlättat hans fortsatta liv.
– Jag kallar Österfärnebo min födelseort i Sverige.

Mindre är bättre

Amir Nazari hade förväntat sig att komma till en stor stad, men när han ser tillbaka inser han att det var bra att hamna på en mindre ort.
– Nu bor jag i Gävle som är en större stad, och för mig är det bekräftat att det är lättare att få kontakt med människorna på en mindre ort.
Att lära sig svenska är så klart viktigt för den som kommer till ett nytt land, men egna ambitioner och drivkrafter är också betydelsefulla, menar Amir Nazari.
– Men det viktigaste av allt är nog att du lär känna bra människor. Jag träffade folk som uppmuntrade mig, visade vägar och ledde mig in på vägarna. Utan den hjälpen hade det tagit mycket längre tid att lära mig svenska. Det finns normer och koder i varje samhälle, de lär man sig inte av sig själv, utan du måste träffa någon som berättar vad som gäller.
Nu siktar Amir Nazari framåt, och är i stort sett nöjd med livet i studentlägenheten i Gävle.
– Jag kunde ha varit på botten, så jag är tacksam. Jag har vänner här men känner ändå på något sätt att Sverige är ensamhetens land.

Artikeln publicerades ursprungligen i RIOs nyhetsbrev.