Frihet är härligt – men har sina risker

Susanna Alexius är docent i företagsekonomi och forskningsledare vid Score (Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor) vid Stockholms universitet och Handelshögskolan i Stockholm. Hon har under många år intresserat sig för styrningen av olika verksamheter, inte minst spänningsfältet mellan regelstyrda och mer frihetsbaserade styrningsmodeller.

– Många tänker att frihet från regler i alla lägen är eftersträvansvärt, men inser inte alltid hur mycket det krävs att verka i organisationer som saknar uttalade regler och styrsystem.

För några år sedan medverkade Susanna Alexius i en studie vid individ- och familjeomsorgen i Borlänge.

– Ledningen trodde att medarbetarna önskade stor frihet. Men bara vissa trivdes med det, särskild de med lång erfarenhet. De nya blev däremot ofta osäkra, de ville ha rutiner, veta vad som gällde och något att luta sig emot.

Liknande resonemang kan föras över till folkhögskolan, menar Susanna Alexius. Den traderade kunskapen har sina poänger, men är också riskabel.

– För den som har socialiserats in i en miljö präglad av frihet kan det ibland vara svårt att förstå den osäkerhet som de nya känner.

Tar friheten för given

När man talar om folkhögskolans frihet nämns ofta frånvaron av centrala kursplaner och möjligheten att forma ett eget kursutbud. För en tid sedan föreläste Susanna Alexius på Folkhögskoleforum, en stor nationell konferens för verksamma inom folkhögskolan.

– När jag problematiserade frihetsbegreppet utifrån ett organisationsperspektiv, uppfattade jag att vissa tyckte det var konstigt. Jag fick en känsla av att en del tar folkhögskolans frihet för given, utan att riktigt reflektera över vad den innebär och hur friheten påverkar vardagen på folkhögskolorna.

Susanna Alexius menar att folkhögskolans frihet har uppenbara fördelar. Men det finns också risker, som kan vara värda att uppmärksamma.

– Ingen organisation kan låta tusen blommor blomma hela tiden. På något sätt måste en verksamhet ordnas och regleras, och om det inte görs utifrån måste det göras internt. Friheten kräver arbete, säger hon.

En annan risk är att folkhögskolans frihet kan leda till att omvärlden reser förhoppningar om att denna ”oreglerade” verksamhet ska klara vilka utmaningar som helst, särskilt sådana ingen annan mäktar med.

– Det är fantastiskt att folkhögskolor är ett alternativ för människor som behöver stöd, men det gäller att se upp så att inte kommuner och regioner förskjuter sitt eget ansvar och förväntar sig att folkhögskolan ska klara allt.

Susanna Alexius har sett liknande företeelser i flera kommuner, där ansvaret bollas mellan olika förvaltningar. Ingen vill sitta med Svarte Petter.

Svår att förstå

En annan risk med friheten är att en verksamhet som saknar dokumenterade strukturer och riktlinjer kan vara svår att förstå för utomstående. Många har, liksom Susanna Alexius, egna erfarenheter av att vistas på folkhögskola.

– Jag har mötts av en fantastisk miljö, där människokärleken strömmar emot en, säger hon.

Men för alla som aldrig har gjort det – och det gäller många beslutsfattare – kan folkhögskolorna, som den fria utbildningsform den är, vara svår att få grepp om.

– En fördel med uttalade ramar och regler är att de kan diskuteras och granskas även av dem som står vid sidan av verksamheten.

Utforma egna riktlinjer

I det perspektivet menar Susanna Alexius att det är värdefullt om folkhögskolorna är proaktiva och tillsammans försöker tydliggöra verksamheten så att omvärlden, i synnerhet offentliga anslagsgivare, blir förvissade om att allt går rätt till.

– Ju mindre kunskap de har, desto större är risk att de själva utformar regler och riktlinjer. säger Susanna Alexius.

För att möta den risken tror hon att folkhögskolorna skulle vinna på att utveckla egna ramar för delar av verksamheten.

– Jag vet att man från nationell nivå arbetar för att väcka intresse för ett systematiskt kvalitetsarbete på folkhögskolorna, och det tror jag är en bra idé.

Susanna Alexius anser att folkhögskolan – för sitt eget bästa – behöver bli mer utåtriktad. Även kollegiala möten och diskussioner mellan olika skolor kan vara värdefulla. Många organisationer tenderar att sluta sig i sin egen bubbla, och det är sällan vägvinnande.

– Kanske borde mer kraft läggas på att möta oförstående politiker och väljare, för att berätta om folkhögskolan, och om vad friheten innebär.