Viktigt sätta ord på folkhögskollärarnas tysta kunskap
Forskare om folkhögskolan
I en serie intervjuer reflekterar några forskare över folkhögskolans nuläge och framtid. En av dem är Filippa Millenberg.
Filippa Millenbergs doktorsavhandling från 2023 heter Att mötas på folkhögskola – en studie om folkhögskollärares pedagogiska hållning. Titeln ringar in hennes intresse för det som sker i folkhögskolans vardag.
– Ett viktigt resultat är att just mötet mellan deltagare och lärare är centralt för att förstå mycket av det som sker i folkhögskolan, säger hon.
Att analysera hur dessa ”möten” gestaltar sig är en central del av Filippa Millenbergs forskning. Och det står klart att de har en annan innebörd än den gängse bilden av en lärare som förmedlar kunskap, till en elev som lyssnar och lär.
På folkhögskolan har mötena ofta både en pedagogisk och social dimension, är både professionella och personliga. Kursdeltagarna betraktas som medskapande subjekt i lärandet. Att ordet ”deltagare” och inte ”elev” används i folkhögskolan är ett uttryck för detta.
– Den relationella dimensionen i folkhögskolans möten blir till en pedagogisk hållning. För läraren handlar det om att pejla in var deltagaren befinner sig i livet och lärprocessen i relation till ett ämne och vad nästa steg kan tänkas bli i den lärprocessen. Läraren har också en viktig uppgift i att utmana deltagaren till en kritisk hållning – till sig själv, sitt eget lärande och till omvärlden, säger Filippa Millenberg.
Vid sidan av de direkta relationerna mellan deltagare och lärare, präglas folkhögskolemiljön av en mängd informella möten – i klassrum, caféer, fritidsaktiviteter och i en del fall genom i internaten. Sammantaget bidrar detta till en helhet som ibland brukar beskrivas som folkhögskolans lärmiljö.
Värdefullt i framtiden
Filippa Millenberg tror att de nära mötena mellan deltagare och lärare kommer att vara värdefulla för folkhögskolan även i framtiden. Men hur skapas och utvecklas då denna hållning? Hur lär man sig vara närvarande och engagerad i en pedagogisk situation?
– Ja, vad kommer denna hållning ifrån? Det har jag själv funderat mycket över. Många lärare jag mött framhåller att de frågar sig själva: ”Hur mycket lyssnar jag på deltagarna och hur mycket pratar jag själv?”
Det är också vanligt att lärarna beskriver att det tog lång tid för dem att inse det goda mötets centrala betydelse.
En nyckelfaktor är därför, menar Filippa Millenberg, gemensam reflektion bland personalen, inte minst mellan de nya i folkhögskolevärlden och de med erfarenhet.
– Det tar tid att inse att detta inte handlar om relationer i en allmän och vardaglig betydelse som vänner eller partner, utan om relationer inom ramen för lärande situationer som har att göra med ett professionskunnande.
Genom kollegiala samtal går det att utforska hur relationen mellan lärare och deltagare kan gestalta sig i praktiken, och även lyfta frågor om bildningens betydelse i dagens och morgondagens samhälle.
Glöm inte bildningstanken
– Tid är alltid är en bristvara, ändå måste det ges tid till att fundera över grundläggande frågor om vad utbildning på folkhögskola innebär, i relation till de uppdrag vi har. Det gäller att inte gå vilse och glömma bildningstanken. Att gå på folkhögskola handlar om många saker som att bli vuxen i världen, att kunna orientera sig i samhället och få redskap för ett aktivt medborgarskap men samtidigt att exempelvis lära sig ett yrke eller meritera sig till högre studier. Inte det ena eller det andra, säger Filippa Millenberg.
En utgångspunkt för sådana kollegiala samtal kan vara att tänka relation i stället för resultat.
– Det handlar inte minst om att tillsammans samtala om alla de dimensioner som inte går att räknas, mätas eller bevisas.
Filippa Millenberg tror det är viktigt att sätta ord på folkhögskollärarnas ”tystade kunskap” – en kunskap som inte alltid uppmärksammas men som utgör en central del i det som är folkhögskolans kännetecken, inte minst för folkhögskolans nuvarande och kommande deltagare.
– Den pedagogiska hållningen och de värden som en skola och ett lärarlag är någorlunda överens om, kan fungera som en kompass som hjälper till att navigera. Och denna process måste starta i samtal om idéfrågorna, snarare än vad ”man får pengar för”. Då kan man stärkas i sin pedagogiska praktik, och löper mindre risk att gå vilse i en tid av snabba samhällsförändringar, säger Filippa Millenberg.
Just nu slutför Filippa Millenberg tillsammans med några forskarkolleger, på uppdrag av Folkbildningsrådet, en utvärdering som bygger på intervjuer med folkhögskollärare. Slutrapporten är planerad till våren 2025.