Lina och Lotta om att jobba med metoden på en folkhögskola i Tanzania

Lina Ahlerup och Lotta Abrahamsson läser på Folkhögskollärarprogrammet på Linköpings universitet. Inför sin praktik i Tanzania tog de fram ett kursupplägg på nio lektioner utifrån Jag-vi-världen som de testade med deltagare på en tanzansk folkhögskola. De tipsar om att våga prova och vara flexibla när man arbetar med Jag-vi-världen i ett utbyte mellan olika skolor. 

Uppdaterad: 4 mars 2025

Vilka är ni och varför åkte ni till Tanzania? 

– Vi har båda en bakgrund inom socialt arbete, men läser nu på Folkhögskollärarprogrammet på Linköpings universitet. Eftersom vi har ett stort intresse för omvärldsfrågor och internationellt samarbete valde vi att göra delar av vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU) på en folkhögskola i staden Sengarema i norra delen av Tanzania, Sengerema Folk Development College.

– Innan vi åkte till Tanzania hade vi en idé om att skapa ett digitalt utbyte mellan folkhögskolor i Tanzania, eller FDC som de kallas, och folkhögskolor i Sverige. Vi hade gått igenom Jag-vi-världenmetoden och var överens om att det var något vi ville jobba vidare med eftersom hållbarhetsfrågor ligger oss varmt om hjärtat.  

Vad gjorde ni i Tanzania? 

– Under tiden på Sengerema FDC testade vi några lektionsupplägg, som vi hade arbetat fram med utgångspunkt i Jag-vi-världen. När vi kom hem skrev vi vårt slutprojekt på Folkhögskollärarprogrammet om våra upplevelser och jobbade vidare med att utveckla kursupplägget.  

Vad fungerade bäst?  

– De lektioner vi testade föll generellt sett väl ut. Det vi upplevde fungerade allra bäst var övningen med tidslinjen, där vi efter förslag från föreningen Karibu Tanzania Organisation, KTO, valde att inkludera drömmar och mål i livet för en mer framåtblickande och positiv ingång i övningen.  

– Både studenter och lärare sa att det hade varit en mycket givande övning för dem. Även rektorn uttryckte att det var en bra idé att låta studenterna reflektera över det egna livet och sedan gå vidare och arbeta med hållbarhetsfrågor och förändringsarbete.  

Vilka utmaningar stötte ni på? 

– Den största utmaningen var att vi är vana vid en svensk kontext och att Jag-vi-världen är utvecklad för svenska folkhögskolor. Vi insåg att mycket behöver göras om och anpassas till den tanzaniska verkligheten. Både digitala och materiella förutsättningar skiljer sig åt, men det finns även kulturella och samhälleliga aspekter att ta hänsyn till.  

– Mer än vad vi först förstod, hade vi med oss egna förkunskaper, tankar och idéer och det var utmanande att ställa om och göra annorlunda än vad vi planerat.  

– Vi insåg också att vi hade bristande kunskaper om de lokala förutsättningarna på hållbarhetsområdet. Det blev tydligt för oss att förkunskaperna om de globala målen och förståelsen av hållbarhetsfrågor skiljer sig åt mellan Sverige och Tanzania.  

– Språket var också en utmaning då vi höll våra lektioner på engelska och fick tolkhjälp av lärare till swahili. Det blev en del språkförbistring och missförstånd, ibland av det dråpliga slaget. 

Vilka lärdomar om hållbarhetsfrågor tog ni med er? 

– Det var väldigt roligt att få andra perspektiv på hållbarhetsfrågor än vad vi möter här hemma. Studenterna hade verklighetsnära kontakt med hållbarhetsfrågor på ett självklart sätt genom att de odlade grönsaker, lagade skolans bil, sydde sina kläder, byggde skolans möbler och tog hand om hela skolans område med städning och trädgårdsskötsel. På många sätt var skolan och studenterna näst intill självförsörjande.  

– En annan röd tråd var gemenskapen. Att vara tillsammans och att göra saker tillsammans kändes viktigare än den enskilda prestationen. Vi upplevde att studenterna generellt sett var engagerade, intresserade, öppna och positiva. Det kändes som att det fanns mer framtidshopp hos studenterna på den tanzanska skolan än bland många deltagare på allmän kurs i Sverige. Många uttryckte en stark tilltro till sig själva och flera hade planer på att starta upp ett eget företag efter avslutade studier.   

Har ni tips till den som vill göra ett internationellt utbyte utifrån Jag-vi-världen?  

– Våga prova! Man lär sig mycket om både sig själv och andra. Vaska fram kärnan i metodmaterialet. Var flexibel och beredd på att tänka om flera gånger, detaljplanera inte. Det kan uppstå missförstånd men det är lärorikt. Kanske blir den gemensamma lektionen inställd för att det regnar för mycket. Då får man ses en annan dag istället!  

Testa Linas och Lottas upplägg