Folkhögskolan och lokalsamhället

Hagabergs folkhögskola i Södertälje grundades 1910. Den gulputsade huvudbyggnaden ligger på en höjd omgiven av grusgångar, gräsmattor och stora träd. På området finns ett litet grått kapell med torn och spröjsade fönster, en låg sextiotalsrestaurang och andra byggnader från olika tidsepoker.  

– Genom hela folkhögskolans historia har vi mött och följt samhällsutvecklingen, säger Reband Raza som är lärare på skolan. Filosofin bakom är grundad i tron på bildningens och kunskapens stora möjligheter till förändring och utveckling. 

Utanför folkhögskolans fönster, bortom järnvägen, tornar Scaniafabriken upp sig. Där finns en stor efterfrågan på arbetskraft. Trots närheten, har folkhögskolan och fabriken aldrig samverkat tidigare. 

– Jag visste i princip ingenting om folkhögskolan innan vi påbörjade det här samarbetet, säger Tommy Söderström som arbetar som projektledare på Scania.  

16 kvinnor 

I Södertälje är arbetslösheten stor i förhållande till resten av landet. Av dem som saknar sysselsättning är de flesta kvinnor och utrikes födda. Scania,  Arbetsförmedlingen, kommunen ett utbildningsföretag och Hagaberg bestämde sig för att gemensamt starta ett pilotprojekt där 16 kvinnor skulle få möjlighet att få ett jobb på fabriken. Det första steget var att hitta deltagare. Nihal var en av dem som fick chansen.  

– Jag jobbar som licensierad volontär på Friskis & Svettis och håller i yogaklasser på svenska, säger hon. Jag arbetar verkligen hårt för att komma in i samhället och har sökt massor av jobb, men min svenska är inte tillräckligt bra. Erfarenhet och examen spelar ingen roll då.  

Från Turkiet har Nihal med sig en tvåårig examen i vindteknologi och en fyraårig utbildning i internationella relationer. Ändå har hon inte lyckats få något jobb på tre år i Sverige. Att jobba på fabriksgolvet var inget hon ens hade tänkt på innan och därför var hon till en början inte helt säker på att kursen skulle passa henne. Med viss tvekan följde hon med på ett inledande studiebesök.  

– Jag hade förväntat mig ett smutsigt jobb, men allt var så rent, folk såg ut som att de kom fräscha och ombytta direkt från gymmet eller manikyristen, skrattar hon. Jag såg att det här skulle kunna vara en chans för mig att få tillgång till en stor arbetsplats där det finns möjlighet att utvecklas.  

Stärkt egenmakt och ett socialt sammanhang 

På Hagaberg arbetade man fram en studieplan, kartlade deltagarnas behov och började arbeta med svenska språket och med studieförbundet Sensus och NSPH:s (Nationell samverkan för psykisk hälsa) material Din egenmakt som handlar om självledarskap.  

– Det var väldigt motiverande och jag lärde känna mig själv på ett nytt sätt, säger Nihal. Allt börjar väl egentligen där. Om jag inte lär känna mig själv och vad jag behöver, kan jag inte lära mig om världen. Allt hänger ihop. Vad behöver min hjärna, min själ och mitt hjärta? 

På kursen lärde sig alla deltagare Scaniasvenska. Ord som kassationer och ledtid ingår i vokabuläret som behövs i fabriken.  

– Nu har vi lärt oss vad pulsmöten och andon är! säger Nihal entusiastiskt. Jag märker att det imponerar på våra handledare på fabriken! Genom kursen fick vi förståelse för Scanias språk och produktionssystem. Kunskap ger makt och självförtroende. 

Arbetsförmedlingen, kommunen och Scania valde ut deltagarna. Nihal är positiv till att det bara var kvinnor som fick gå kursen. 

– Här är man inte ensam om den där känslan av att man liksom är till för någon annan hela tiden. Det är inte helt ovanligt att många kvinnor fokuserar mer på familjen än på sig själva och om man tar den rollen kan det vara svårt att få det utrymme som krävs för att utvecklas själv, säger hon. 

Ett starkare Södertälje 

Åtta av de sexton kvinnor som gick pilotkursen för att få arbete på Scania har nu fått anställning. En av dem är Nihal. 

– Innan det här projektet fick jag tjugo procent rätt på testet i svenska. I slutet av kursen gjorde jag samma prov igen och lyckades få nittio procent. Det var en stor chock för mig. Hur kunde jag lära mig så snabbt här på tre månader? 

För dem som inte hade lika lätt att lära sig språket och arbetsplatsen på de tre månader som projektet pågick har det funnits andra vinster, menar Reband Raza. 

– Någon sa till mig att ”förut träffade jag inga svenskar”, säger hon. Det sociala sammanhanget på folkhögskolan kan inspirera människor att ta nya steg. Fler har blivit nyfikna på de andra kurserna som ges här.  

Tommy Söderström tycker att det viktigt att samverka för att förändra bilden av Södertälje.  

– På Scania har vi ett ansvar mot samhället, säger han. Dessutom behöver vi arbetskraft. Hagaberg har varit en viktig spelare i det här samarbetet. Folkhögskolan erbjuder lokaler och engagerade lärare och kan jobba med de där viktiga bitarna som har med språk och socialt samspel att göra. På en arbetsplats ställs höga krav på att komma i tid och att funka i en gemenskap.  

En fördjupad samverkan för breddad rekrytering 

På Hagabergs folkhögskola jobbar man för att ta vara på erfarenheterna från pilotprojektet. Nästa termin startar en ny allmän kurs med inriktning mot industri och logistik. 

– Tack vare pilotprojektet har vi kunnat skapa förtroende hos Arbetsförmedlingen, kommunen och näringslivet, säger Reband Raza. När vi har möten nu ser vi möjligheterna som finns. Kommunen kan exempelvis anvisa människor som har rätt till aktivitetsstöd att gå en ettårig utbildning hos oss. De har redan ett tjugotal som är intresserade, men vi vill ju också kunna ta in brett så att klassen blir heterogen.  

Hon tror att det kan bli en väldigt bra allmän kurs med stora åldersskillnader och människor som har olika erfarenheter och bakgrund.  

– Att öka medvetenheten om folkhögskolans existens i kommunen och regionen, näringslivet och civilsamhället har öppnat dörrar för nya deltagarna som kanske inte hade hittat hit annars, säger hon.  

Just nu för hon samtal med olika logistikföretag som håller på att etablera sig i Södertälje. När man kan visa på resultat är det enklare att prata för praktikplatser och samarbeten, menar hon.  

Maria Issa är resultatenhetschef på kommunen. Hon ser fram emot ett fördjupat samarbete med folkhögskolan. 

– Vi vill samma sak, nämligen att människor ska kunna försörja sig själva och få egenmakt, säger hon. Det är ingen enkel ekvation, men det viktiga är att alla vi som samverkar har ett pågående samtal så att det blir rätt utifrån individernas och samhällets behov och i enlighet med de regelverk vi har att förhålla oss till.  

Besnik Morina, handläggare på Arbetsförmedlingen i Södertälje håller med. 

– Om vi har upparbetat goda relationer till varandra så kan vi hitta snabba vägar framåt för de individer som behöver det mest, menar han.  

Han tror att den här typen av samarbeten kan förändra samhället i grunden. 

– Man behöver jobba så här för att tillgodose behoven av arbetskraft och stävja arbetslösheten, säger han.  

Lärdomar och självkritik leder framåt 

– Det vi har gjort med Scaniagruppen är unikt, säger Aydin Özkaya som är verksamhetsutvecklare för avdelningen Egen försörjning och individuellt stöd på socialkontoret i Södertälje. Många aktörer samverkar. Man behöver vara kreativ för att få allt att fungera utifrån de lagar och regelverk vi har att förhålla oss till, men det finns enorma vinster med samarbetet. 

Marlene Ataseven är samordnare på Socialkontoret i Södertälje. Hon och Reband Raza jobbar tätt ihop för att lösa de utmaningar som dyker upp på vägen.  

– Man måste vara flexibel, säger Marlene Ataseven. Här finns det människor som har traumatiska erfarenheter eller som befinner sig i familjesituationer som är svåra. Många kvinnor tar allt ansvar i hemmet och ibland måste vi gå på djupet för att förstå varför någon inte kommer till skolan eller arbetsplatsen. Det finns alltid förklaringar och vi behöver hjälpa till med att skapa möjligheter för individerna. 

Det man lärt sig har varit att vissa deltagare behöver längre tid på sig för språket och att återkopplingen mellan arbetsgivare och folkhögskola behöver bli snabbare. På den allmänna kurs som startar nästa termin kommer man att erbjuda extra stöd i svenska. Reband Raza menar att samverkansparterna kan behöva ses var fjortonde dag och under praktikveckor måste deltagarna följas upp varje vecka så att man snabbt kan göra insatser för att få saker att fungera.  

Flexibiliteten och möjligheten att anpassa efter behov är något hon återkommer till många gånger under samtalet. Folkhögskolans sätt att arbeta utifrån varje individs behov är nyckeln till framgång. 

– Om deltagare har behov av exempelvis rollspel för att veta hur de ska möta kunder och arbetsgivare eller hur det funkar i ett fikarum, så finns det alltid lärare och resurspersoner som kan bidra med stödjande insatser på skolan, säger hon. Bildningen innefattar inte bara teori. Vi som jobbar tillsammans med målgrupper som står långt från arbetsmarknaden måste finnas på golvet, i praktiken för vi se vad de behöver. Alla har olika förutsättningar. Vi ser varje person och försöker förstå deras livssituation. När vi möts i ögonhöjd skapas förtroende. Den respekten för individen, i kombination med anpassningsbarheten, är vår starkaste metod på folkhögskolan och i samarbetet med kommunen, näringslivet och övriga samhället här.  

Information, stöttning och stor envishet 

För att lyckas med utvecklingsprojekt behöver hela folkhögskolans personal vara informerad om samarbetet med externa parter. Skolledningens stöd är nödvändigt för att den som samordnar insatserna ska känna sig trygg, menar Reband Raza. 

– Jag känner att min rektor stöttar mig med det som behövs och att vi har en levande dialog, säger hon. Utan det stödet och förtroendet kan man inte arbeta flexibelt och för varje deltagares bästa.  

Rådet som Reband Raza vill ge till andra folkhögskolor är att skaffa sig rätt kontakter på Arbetsförmedlingen, i kommunerna och i det omgivande samhället i övrigt och att aldrig ge upp. Man måste ofta kämpa för nya samarbeten, menar hon. Ibland handlar det om hur man presenterar sina idéer.  

– Personligen brinner jag för att alla ska få chansen. Jag vet att varenda individ kan vara en stor resurs för samhället och de måste få möjligheten att komma in i ett sammanhang. Med folkhögskolans unika utbildningsform kommer vi närmare människan och jag tror att alla kommuner skulle ha nytta av att samarbeta med folkhögskolor. 

För Nihal har tiden på folkhögskolan varit betydelsefull på många sätt. 

– Området är lugnt och vackert och jag satt ofta kvar ett par timmar efter skolan. Det fanns ett bibliotek, jag kunde köpa kaffe och macka och det fanns en jättefin restaurang. Personalen var väldigt hjälpsam. Efter skolan var det ingen som stängde dörren. Människor var väldigt snälla och jag kände mig bekväm och fick alltid hjälp om jag bad om det. Det var starkt motiverande att känna sig så hemma på skolan. Jag önskar att fler fick chansen att gå på folkhögskola och jag kommer att tipsa andra om att ta vara på den möjligheten.